Det här är en rehabblogg. Jag lämnar min gamla, älskade, invanda blogg eftersom jag börjat bry mig mer om statistikkurvan än om vad den innehåller. Jag älskar dock att skriva och blogga och finnas här ute. Jag älskar tanken att någon kan läsa mina tankar (i alla fall de som jag vill förmedla ). Det känns lite tungt just nu att stänga den gamla och lämna den helt. Lite sorgligt. Men mest saknar jag redan responsen och uppskattningen. Att bli sedd och kommenterad och lyssnad på. Men där är också roten till det onda. Drivkraften att bli läst slutade tillslut i tvångsmässiga inlägg ”för att jag ju måste” och så tankar om att ”nej så kan jag inte uttrycka mig” och ”det är ingen intresserad av”… F*** that! Här skriver jag allt oavsett om någon intresserar sig eller inte. Såklart vill jag ha läsare men jag vill hellre ha läsare för att jag skriver än skriva för att få läsare. Jag har beslutat att inte pinga – för att undvika fallgropen att skriva bara för att få pinga (jag behöver verkligen den här avgiftningen!). Troligen kommer också Hemligt rum att hamna på bloggportalen och jag vinkar säkert in här i en liten blänkare på gamla bloggen om ett tag. Det är ju ingen hemlig hemlig blogg. Men en kravfri.

(Och samtidigt tänker hon: men det vore ju kul med besökare – borde nog pinga ändå, i alla fall lite och den gamla bloggen är ju fin, kanske skulle börja igen…)